Allt fler kommuner börjar arbeta praktiskt med skyfallshantering och med detta kommer många frågor. Vad är VA-huvudmannens ansvar gällande skyfallsanläggningar? Hur ska den allmänna VA-anläggningen dimensioneras? Vad är viktigt att tänka på när vi bygger dagvattenanläggningar som också ska hantera skyfall och hur stort ansvar borde egentligen läggas på kommunen och skattekollektivet? I takt med att ny lagstiftning träder i kraft och risken för stora skyfall ökar ställs allt högre krav på VA-huvudmannen och kommunen och ett gott samarbete mellan parterna.

På senare år har VA Strategi hjälpt flera kommuner och VA-organisationer att hitta en lämplig kostnads- och ansvarsfördelning i dagvatten- och skyfallsfrågan. Vi har märkt att förutsättningarna till samarbete är starkt beroende av kommunens organisationsstruktur och eventuella ägardirektiv, men också av hur den historiska ansvarsfördelningen varit. I kommuner där VA-huvudmannen hittills planerat det mesta av dagvattenhanteringen kan det vara svårt att släppa taget, precis som att det kan vara svårt för en annan enhet på kommunen att börja ta ansvar för något det saknas kompetens inom.

Samarbete är såklart en nyckel men först behöver de ekonomiska förutsättningarna finnas på plats – utan en budget blir det svårt för verksamheten att prioritera ett nytt område.

VA-huvudmannen har en viktig grundförutsättning att ta hänsyn till i sitt arbete. Endast nödvändiga kostnader (30§ LAV) får ligga till grund för avgifterna i VA-taxan. Vad som då kan räknas in som just nödvändiga kostnader är inte helt solklart men vi får viss vägledning i propositionen till LAV. I propositionen beskriver lagstiftaren vad som ligger till grund för lagens olika paragrafer vilket hjälper till vid tolkningar.

För att hålla sig inom ramen för nödvändiga kostnader måste VA-huvudmannen hålla koll på anläggningens dimensionering och lagens krav på just den allmänna VA-anläggningen. I grunden finns en skyldighet att dimensionera den allmänna anläggningen så att den uppfyller skäliga anspråk på säkerhet (13 § LAV). Från vägledande praxis vet vi att fastighetsägare inom verksamhetsområden inte ska behöva utstå översvämning oftare än vart 10e år, vilket är långt ifrån ett skyfall. Dimensionering, som normalt utförs enligt Svenskt Vattens anvisningar, görs inte för att klara ett skyfall (tex. ett 100-årsregn) utan för mindre intensiva regn. Det krävs normalt andra anordningar än den allmänna dagvattenanläggningen för att skydda bebyggelsen mot extrema regn. Exempel på anläggningar som byggs för att klara skyfall kan vara dammar, översvämningsytor, skyfallsstråk, nedsänkta vägar etc.

När andra typer av anläggningar behöver ordnas för att skyfallssäkra våra städer kan det verka enkelt för VA-huvudmannen att hänvisa till att det inte handlar om nödvändiga kostnader och därför inte är ett ansvar för VA-kollektivet. Dock märker vi att de tekniska lösningar som föreslås ofta är någon form av samnyttjande av dagvatten- och skyfallsanläggningar eller så kopplas anläggningar ihop på annat vis. Det kan handla om en damm, ett fördröjningsmagasin eller ett dike som ska kunna fungera för den allmänna anläggningens dagvattenbehov och för skyfallshantering.

Hur ska då kommunerna göra för att komma överens internt? På VA Strategi tror vi att första steget bör vara att gemensamt hitta gränsdragningen mellan VA-huvudmannens och kommunens skyldigheter. När alla parter förstår att ingen bär ansvar för allt utan att både kostnad och ansvar måste delas i varje enskild anläggning kan den praktiska uppdelningen börja. Väl här tror vi att organisationen vinner på att komma överens om en så generell metod som möjlighet för den praktiska kostnads- och ansvarsfördelningen. Både för fördelning av investeringsutgifter och driftskostnader men också för att bestämma huvudmannaskap i olika situationer. En alltför detaljerad fördelningsmetod riskerar att ta mycket tid och energi i det långa loppet.

I våra uppdrag har vi diskuterat olika metoder för att hitta en rimlig kostnads- och ansvarsfördelning. Vi har undersökt fördelningsprinciper som grundats i volymer, ytor, dimensionerande regn mm. Ibland krävs olika angreppssätt beroende på teknisk lösning och kompetens, kommunens egen organisation och arbetssätt får också betydelse för vilken lösning som passar bäst.

För att summera arbetet att komma överens inom en kommun vill vi dela med oss av ett citat från en av våra beställare som gjorde oss lite extra glada i veckan!

”Jag har haft några återkopplingar till Hanna om arbetet med dagvattenansvar och kan nu meddela att ansvarsfördelningen mellan såväl kommun som huvudman och inom kommun har landat på ett bra sätt – ska nu bara formellt sättas på pränt – tack för er guidning i den djungeln!” /Maria Widman, Samhällsutvecklare Piteå kommun

Tack Piteå kommun och Pireva för ett intressant uppdrag och ett gott samarbete! Trots att vi lämnade er med flera olika vägval och inte ett förslag som ni önskade har ni tagit er framåt på ett imponerande sätt!